Det är JOBBIGT att flytta. Och fy fasen vad skräp man har.. + att det är väldigt svårt att göra sig av med vissa grejer.. jag får separationsångest. Börjar ärligt få lite separationsångest från lägenheten också då jag tycker att den är så himla mysig och för att jag såklart trivts så bra här under mina 2,5år i detta boende. Men jag vill ju självklart flytta, jag blir bara sådan här så fort livet tar nya vändningar även om det är något jag själv valt och vill.

I eftermiddag ska vi på visning av en lägenhet, vi är båda två riktigt sugna på den.. dessvärre tror jag inte att vi är dom enda och priset kan nog stiga en hel del. Sen är det ju inte bara att köpa en lägenhet, man ska bli beviljad lån osv. Jag vet ju att jag inte får ta något lån eftersom att jag studerar så det får jag lösa på annat vis.
Jag verkligen LÄNGTAR tills jag fått ut allting ur min lägenhet och får lite ordning på mina saker, och allra skönast vore det ju om vi snart hittar en lägenhet så man vet att det kommer bli ordentlig ordning på allt inom sinom tid. Jag blir lite stressad av att inte ha ordning på sakerna. Samtidigt så fattar jag inte varför jag har så mycket grejer?!