Igår invigde jag mina inlines, stel som en pinne.
När man var barn hade man inget begrepp om hur illa man kunde slå sig, då var det mycket enklare att bara köra på.
Om jag inte hade haft några skydd eller hjälm på mig hade jag väl varit ännu mer stel. Men nog lyckades jag stå på benen alltid! Hade lika gärna kunnat stå på huvudet egentligen då jag inte riktigt har kläm på det här med att bromsa.. Jag bara åker och hoppas på det bästa kan man säga, eller grabbar tag i någon lyktstolpe eller dylikt (t.ex. älsklingen eller något annat som kommer i min väg).
Åhh jag vill bli bra på att åka.. NU. Helst igår.

Nu måste jag packa skolväskan lite inför morgondagen, är jag lika morgontrött imorgonbitti som imorse kan det blir stressigt ännu en morgon.
Borde man inte bli piggare nu när det nästintill är sommar? Jag har blivit ännu mer morgontrött istället.. Konstigt.