♥

Jag har världens bästa och finaste kille! Han är underbar på alla sätt och vis. I dagarna nu när jag inte kunnat sova pga alla tankar kring arbetslöshet osv. har han ställt upp för mig. Det är så skönt att han är lugn och trygg, när jag stressar iväg med alla mina tankar stannar han upp mig, lugnar och bara finns här för mig. Min goding.

När andra har problem, eller är oroliga, nervösa, stressade osv. är jag duktig på att vara lugn, peppa, stötta osv. men när jag själv känner mig osäker över exempelvis framtid- hur saker ska ordna sig (fastän jag VET att allting löser sig på bästa tänkbara sätt), är jag inte så bra på att peppa mig själv. Inte just nu kanske när jag har så mycket att tänka på. Händer mycket i livet, och det är ju precis så det ska vara när man är ung, men ändå vuxen! När man utbildat sig vill man gärna jobba och utvecklas med det man studerat i tre år, men som alla vet är arbetsmarknaden just nu tuff för dom allra flesta. Men det är bara att kämpa på, tro och hoppas!
Finns många som har det betydligt värre än jag (jag är väldigt lyckligt lottad och mina problem/bekymmer är ganska små), vilket jag fått erfara. Många mår så himla dåligt pga utförsäkringar och ekonomisk kris att livet rasar samman totalt. Jag blir så himla ledsen när jag ser och hör detta och önskar och hoppas att allt kommer lösa sig för dessa människor också!! Det är inte rimligt att man ska hamna i en sådan situation (som så många gör) att man blir ännu mer sjuk och dessutom blir psykiskt sjuk och behöver hjälp pga ekonomiska problem i botten. Folk blir trampade och "pissade på" av samhället idag.
Jag önskar ingen människa något illa, men ibland tänker jag som så att högre uppsatta människor skulle behöva få känna hur dåligt dessa personer mår som far så illa, eller t.o.m hamna i den situationen själva och se hur svårt det faktiskt är. Kanske det skulle vara ett uppvaknande och ge nyttiga tankeställningar.. Det blir dessutom dyrt för samhället att inte sätta in resurser och ta tag i problem som finns ordentligt, än att bara vifta undan och ignorera att det existerar - det är vad jag tror i alla fall, sen har alla olika åsikter och synpunkter.

Nu ska jag återgå till att fixa frukost sen behöver jag sova, sömnbristen börjar ta sitt grepp om min hjärna. Är seg, tung i skallen och kan inte tänka. Kropp och knopp behöver nytt bränsle!