Ikväll har jag och lilla pyret myskväll. Badat badkar, ätit Marabou Black, tittat på nya avsnittet av Gossip Girl och målat naglarna. 
Men nu börjar tröttheten ta över, svider i ögonen och ryggen ömmar. Blir nog kudden snart så jag orkar upp imorgon för då tänkte vi ta en sväng till Örebro, sen jobbar jag nattpass 17.00-10.00, så det känns som att det kan vara bra att vara någorlunda utvilad. Inte alltid det går att sova på nattpasset, eller att man sover bra på jobbet. Blir inte samma avslappning direkt som det blir att sova hemma i sin egen säng. 
Imorgon går vi in i en ny vecka igen. Tiden går fort, men ändå sakta.  


Var på "studiebesök" på förlossningen och BB i veckan. När vi gick därifrån frågade Patrik "hur känns det att komma hit sen och föda barn då tror du?" och jag svarade något i stil med "det orkar jag inte tänka på redan nu". Förlossningen och BB var väldigt fräscht och fint! Men jag är mentalt inställd på att det kommer göra så ont att föda barn att det inte ens går att föreställa sig smärtan, därför vill jag inte tänka för mycket på hur det kommer kännas i förväg när det är väl är dags för då blir jag troligtvis bara nervös. Jag förbereder mig med att läsa i böcker så jag vet vad jag kan vänta mig och vad som händer i kroppen, sen blir det som det blir. Är nog svårt att förbereda sig på den dagen, då man inte har en aning om hur det kommer kännas fysiskt eller psykiskt. Lite läskigt när man inte vet hur det känns i kroppen när en förlossning startar, när man aldrig haft värkar, sammandragningar etc. Det enda jag känt av är på nätterna då jag kan vakna och eventuellt känna förvärkar, men eftersom jag aldrig varit med om detta förut kan jag inte veta om det är förvärkar jag känner eller om det är något annat. Men när det väl är dags vet man det nog bara, man lär ju känna det, hur det nu än känns. Det är både spännande och lite läskigt att tänka på det. Trots att det förmodligen kommer vara det mest fysiskt smärtsamma jag någonsin kommer få uppleva så är det givetvis en helt fantastisk och häftig upplevelse på samma gång- livsomvälvande, att äntligen få träffa den lilla busungen som far runt inne i magen.