Tänk att ett år kan gå så fort. För ett år sedan låg jag i sängen och försökte sova och väntade på att förlossningen skulle starta igång på riktigt, ville verkligen inte bli igångsatt på måndag morgon som jag annars skulle bli eftersom att jag hade vattenavgång på fredagen. Så hela helgen gick jag runt med en gigantisk blöja och Patriks stora mysbyxor då jag inte kom ner i mina byxor med blöjan. Patrik och jag hade tänkt gå ut och äta en sista gång innan Tilde skulle "ploppa" ut men det blev inget med det, hade ingen lust att sitta på restaurang i Patriks mysbyxor, blöja, foppatofflor och känna mig extremt ofräsch.
Jag hade tur då förlossningen kom igång på riktigt av sig själv på natten, hann dock aldrig somna innan det började göra fruktansvärt ont kl 2 på natten, sen in till förlossningen så fort som möjligt och väl där öppen 4-5cm. Och kl 08.02 kom Tilde till världen efter ca 30min krystvärkar! Minns fortfarande att smärtan var fruktansvärd, men en positiv smärta såklart då vi fick det finaste man kan få för mödan.
Det är verkligen sant att livet får en helt annan mening när man har fått barn, livet känns komplett och fyllt av en enorm kärlek.
Sista magbilden, ca 1 dygn innan Tilde kom ut till oss. Jag ser alldeles sprickfärdig ut, kände mig sprickfärdig om inte annat.
Ne dags för ett sista ryck sen ska jag krypa ner under täcket och lyssna på Tilde snarkningar innan jag somnar :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar